Nu stänger vi landet och åker hem för den här gången. Det känns jobbigt att lämna Clemmie kvar. Jag saknar henne så väldigt. Hon och jag var ofta på kant med varandra, det ska erkännas. Hon har bitit mig i benet, nafsat efter mina släktingar och ungarnas kusiner, som var jätterädda för henne (dom är vuxna ;). Ett humör utan like, och en ovan matte ovanpå det. Jag kände mig som en totalt värdelös hundägare. I början gick jag en kurs i den "mjuka metoden" och efter det hade jag inget värde alls i Klampans ögon, he he. Bara om jag hade godis i handen, möjligen. Men uppfödaren sa till mig att jag måste vara mer bestämd och långsamt gick det åt rätt håll. Cesar fanns ju inte på den tiden så jag tänkte jag får väl prova att behandla henne som en häst då. Hästar kunde jag. Och det funkade faktiskt. Men jag lärde mig mest av Klampan själv. Den hårda vägen ;-) Hon var alltid en klippa på att uppfostra stökiga unghundar. Hon la fram ett ben som dom till slut inte kunde motstå utan försökte ta. Då slog åskan ner :-D Det var lika roligt att se varje gång. Och jag förstod hur jag själv skulle kunna göra med valpar och unghundar. Man kan vara för snäll... Det visade Klampan att man inte hade något för. Det känns tungt att åka "ifrån" henne men hon hör hemma här. Hon var med på banken när vi köpte det här sommarstället. Då hade vi bara haft henne några veckor. Hon var strax över året. Vi fick ändå ha henne i 10 år. Fast det var för lite. Jag hade precis börjat inse att hon var gammal och ville skämma bort henne i ett par år till åtminstone. Såg framför mig hur hon skulle bli gammal och grå och gå lite långsammare. Så blev det inte. Men det kanske inte kunde bli så med en sådan hund som Klampan. Hon var alltid så hetsig och hetlevrad, levde livet som ett ljus man bränner i båda ändar. Så idag plockade jag de sista sommarblommorna och la på hennes grav. Ungarna hade hängt upp en gose hund som sällskap åt henne oxå.
För övrigt har däcket blivit nästan klart, golvet iaf. Hundarna har legat i solen hela dagen. Vi önskar vi kunde stanna så vi slapp Stockholm.....
Ds. Jo Essi lär sig aldrig! Idag stoppade hon en geting i munnen igen! Sen höll hon på att slicka sig om munnen hela tiden. Dumma lilla råtta! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar