Bill är tjejernas brorsa. Han har vuxit upp med Yoyo och Clemmie som valp (då matte hade brutit benet så han bodde hos oss några månader). Han är en vinthund i själ och hjärta, han vet inte att han är mops. Spänstig och smärt "vad lååånga ben han har" brukar mopsfolk chockat utbrista. (Fast det är nog magen som är mindre nära marken, än på andra mopsar egentligen...). Nu är han ensam hund sedan brorsan Mosse gick bort. Men matte hämtar kusinerna flera dagar i veckan så dom får vara "dagisbarn" hemma hos henne och Bill. Dom har det hur bra som helst. Drar fram alla leksaker, äter mellanmål, biter av tofsarna på kuddarna (Essi) varje gång så nu har matte gett upp tofsarna. Går på promenad och skäller ut (läs retar/mobbar) alla andra hundar som har oturen att inte vara medlem i den lilla exklusiva flocken. Ja, det är precis som på dagis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar