Vi ska alltid ha minst en italiensk vinthund. Det är hela familjen enig om. Vi kan inte leva utan de små krypen trots alla problem vi haft. Men vi väljer nog en norsk kennel nästa gång, via rekommendation. Men först om några år :)
Hälsningar, Cilla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej!
Så är det, man är ju helt såld på den italienska vinthunden. jag hoppas att ni hittar en hund med bra tandgener. Man lär sig av varje hund känner jag. Om det skulle bli fler italienare för mig någon gång, ska jag verkligen vara noga med detta + epilepsi. Det är synd att de inte har ägnat mer engagemang åt detta - SRIV och uppfödarna. Hoppas allt är bra med er! kram från oss
Jaa man är det! :) Essi har ju patella oxå så det är vi uppmärksamma på oxå ja....samt epilepsi. Såå trist när man drömde om en valp efter det lilla krypet :/
Till andra rekommenderar jag byrackor faktiskt. Jag är urless på alla sjukdomar, utställningsidioti där man bara ser till utseendet. Hur kan man leva med sig själv när man år efter år föderupp valpar som man VET kommer bli sjuka? Tex mopsuppfödare? Fattar inte hur dom fungerar....Själv skulle jag helst ha en byracka, men omöjligt att hitta nån med italienarens personlighet tror jag....Så ja ska kämpa för att hitta ett så friskt exemplar som möjligt. Och jag tror dom har bra linjer i Norge...
Åh hoppas att allt blir så som ni önskar ! Jag tänker ofta på er och hoppas att ni plötsligt dyker upp här på gatorna i Norrtälje ;-)
( Eller om ni skulle vilja få en riktig inbjudan hit - nu när ni är såå himla nära ju !!! )
KRAMAR till ER och Essiprinsessi och Yoyo från oss
Skicka en kommentar