söndag 29 juni 2008

Sorgen

Bilden är från midsommarafton

Clemmie försvann ifrån oss natten mellan den 25 och 26 juni. Midsommar blir sig aldrig likt efter detta. Husse gick på den vanliga hundpromenaden vid 23.00 ca. Som vanligt var det mycket vittring och en hare dök upp. Hundarna drog, Clemmie var alltid värst och gruset sprutade bakom henne, för husse fick inte stopp direkt (Yoyo är ju väldigt stark). Plötsligt skrek Clemmie högt och ramlade ihop. Allt stannade av, de andra hundarna stod helt stilla. Hon försökte resa sig men bakbenen lydde inte. Hon var förlamad i bakkroppen. Hon fick panik och husse lyfte upp henne och bar henne hem. Då var hon helt lugn. Ingen smärta tror vi, bara rädsla när benen inte lydde. Hemma var hon rädd igen och vi fick ta en filt om och hålla i. Distriktsveterinären kunde inte komma så Ultuna var enda möjligheten.

Hon låg lugnt i bilen hela vägen. Min mamma satt bredvid och husse körde. Jag var tvungen att stanna hemma med barnen som sov. När de kom fram fick hon en spruta för att sova i bilen. Allt var lugnt och hon verkade helt lugn och orädd. Hon somnade och efter en stund bar de in henne till mottagningen där hon fick somna för evigt i husses famn. Allt var lugnt och ingen rädsla och smärta. Sedan fick hon åka hem igen i sin hundsäng och ligga i bilen över natten.

Dagen därpå fick ungarna veta vad som hänt och se henne. Dom blev helt förtvivlade och grät i flera timmar. – Jag vill va med Clemmie, skrek lilla H. –Jag vill ha tillbaka Clemmie, grät de gång på gång. Det var en hemsk dag. Vi begravde henne på tomten här på landet som hon älskade. Det passade så bra. Clemmie flyttade in hos oss som ettåring i april 1998 och den 24 april skrev vi kontrakt på huset. Hon var med på banken. Här har hon haft sina bästa dagar, samt i fjällen såklart. Ungarna la ett gosedjur bredvid Clemmie som fick ligga i sin hundsäng när vi begravde henne. Vi klappade henne en sista gång och kastade sedan en näve jord var på henne och sa farväl. Efteråt hängde lilla H upp en gul hund i trädet, bredvid graven, som ska hålla Clemmie sällskap. Hon har fått nya blommor varje dag.

Det kändes så onödigt. Clemmie var så pigg och fin och borde haft några år till med oss. Jag är rädd att det var kopplet som tog hennes liv. Hon har ju alltid varit vild och galen och det har blivit många ryck i kopplet när man inte varit beredd. Det kan ha skadat ryggraden så ett diskbråck uppstått och på en gammal hund är ju allting skörare. Kristina Mårtensson har alltid sagt att man inte ska ha halsband på vinthundar. Nu förstår jag verkligen vad hon menade och jag har dåligt samvete. Nu är det sele som gäller! Aldrig mer halsband!!!

torsdag 26 juni 2008

Älskade hund

Clemmie skadade sig svårt sent igår kväll och är borta nu. Det gör så ont.

tisdag 24 juni 2008

Vägra koppel - 2


Den här sommaren har inte Clemmie rymt från oss förräns idag! Det är ett jubileum! Men idag gick jag ut för att ringa (för att få täckning, Telia mobiler SUGER FETT!). Det var 13 gr och Clem smet ut, fick fart i kylan och försvann som en löning. Jag ropade, men lät arg på rösten så hon låtsades som det regnade. Det måste vara varmt för att hon ska stanna på tomten... Men jag antar att hon måste hålla sig i form tills våra gäster med sina små oskyldiga vovvar kommer på besök. Då lurar hon ut dem (vovvarna alltså) i skogen och "tappar bort dem" ett tag, så deras mattar o hussar får hjärtstillestånd. Vi är ju härdade, så vi tar bara en påtår medans vi väntar. Idag hittade mormor henne, skrotandes en bra bit hemifrån (matte var ju arg) och lurade in henne i ett koppel. Nu blir det hundgården!

Ha det så gott så länge!

I djungeln


Det här är en bild men det borde vara en video. Ska försöka spela in en snutt om jag kan. På när Essi tar sig fram i högt gräs. Ser sjukt rolig ut! Hoppar som ett popcorn upp och ner i gräset för att ta sig fram och se vart hon ska!

torsdag 19 juni 2008

Konsten att fixa något till grillen

Vägra koppel på sommaren (och annars med), det gör alltid jag. Det är då man får något gjort. Matte var så säker på att jag inte var någon jakthund för jag inte brydde mig om harar och sånt smått. Det var innan husse och jag varit ute och jagat älg. Det var nära! Nästa gång tar jag den....
Nospuffar från Essi

fredag 13 juni 2008

Min vackra whippa

Som blev 11 år 4 mars. Alla dagar är bonus nu. Men ännu är hon pigg och rask. Idag var det skolavslutning och sommarlovet har börjat så nu har vi kommit ut till landet! Vi hoppas på många gäster, alla bekanta med eller utan hundar är jättevälkomna!

lördag 7 juni 2008

Vildmarken

I djungeln finns vilda djur. På promenaden träffade vi på den här snoken som låg och solade. Hundarna var helt ointresserade. Senare skulle jag vattna och när jag fyllde på kannan ramlade en fladdermus ner i vattnet. Den hade hängt på kanten och sovit. Hur söt som helst! Ni ser på bilden hur blöt den är i pälsen. Den kröp upp på väggen för att torka och lite senare hade den flugit iväg. Nu ska jag se vad jag orkar göra i värmen...fika kanske?

onsdag 4 juni 2008

Det blir aldrig du och jag, SL

Idag skulle vi åka till Skansen, jag, ungarna och mormor. Roligt! Vi gick på 1:an och fick stämplar på biljetterna. Bussen kom till Kungsgatan, sedan var det stopp. Vi kröp fram, en skogssnigel hade varit snabbare. Vi gav upp vid Norrlandsgatan, det hade tagit en timme, och promenerade till Nybroviken för att ta 47an istället. Buss efter buss åkte förbi, smäckfulla. Vi hade nästan givit upp när en halvfull 47a äntligen uppenbarade sig. Fort på, och TVÄRSTOPP igen. – Den där biljetten är inte giltig, sa chauffören. –Va?? Jag åkte ju hit på den?? – Priset är höjt, fortsatte han. – Jaha men stämpla några extra biljetter då, sa jag, svettigt sneglande på kön bakom. –Nä du får gå av och köpa en NY, framhärdade karln. Där stod jag med mormor och två, redan, trötta och hungriga ungar. Ingen kiosk i sikte. –Nä då måste jag försöka köpa en SMS biljett, sa jag. Så färden startade, jag surfade svettigt på TREs hemsida, för att bli hänvisad till SLs hemsida och till slut hittar jag info om SMS biljetten (chauffören hade ju inte det såklart). Precis innan jag går av lyckas jag triumferande visa mobilen med giltig biljett, 30 spänn fattigare. Vad hade chauffören gjort om jag inte lyckats? Slagit ner mig med domkraften? Spetsat mig på vindrutetorkaren? SL – hur tänker ni när ni ändrar priserna stup i kvarten så man inte hinner med, och sedan vill slänga av barnfamiljer på väg till Skansen? Trötta mig! Varför inte stämpla en extra kupong?? Jag har ju faktiskt betalt remsan redan. Vi är framme 1 timme och 45 minuter efter vi startade. Vi har åkt ca 7 km.... Det har kostat mig två stämplade kuponger, två barnbiljetter och en SMS biljett för 30 kronor.

Nå Skansenbesöket gick ju bra, trots allt. Förutom att sulan på mina skor lossnade nästan helt, så jag hade svårt att gå. Jag konstaterade också att om man gillar Lemurer och Surikater bättre än björnungarna, så passar man nog att ha en italiensk vinthund! Jag tror jag skulle kunna sätta Essi i en bur i Akvariet på Skansen och folk skulle inte se att det var en hund. Det är en teori jag har.

Men sedan skulle vi åka hem också.... Vi gick på 44 från Skansen, med en splitterny remsa som stämplades nogsamt av chauffören. Kom ända till Karlaplan, där jag började känna mig tveksam om inte tunnelbanan var ett säkrare kort. Vi chansar tyckte mormor, så vi fortsatte. En station senare sa chauffören att ”nu kommer vi inte längre, så det är lika bra att gå av. Trafiken stod still. Jaha, vi klev av med våra stämplade remsor och gick tillbaka till Karlaplan.

Jag hade stora problem med ena skon så jag ville gå in på Fältöversten för att köpa nya skor, ifall jag ev skulle behöva GÅ hem... Efter att ha köpt första bästa par skor på Indiska som låg närmast dörren, gick vi ner i tunnelbanan. – Ja jag vet ju inte vilken linjer vi ska ta men först ska vi väl till T-centralen, sa jag. Det gick ju ändå bra, biljetten hade inte gått ut än utan vi kom igenom spärren.

Men sen var det tvärstopp. –Ja jag vet ju inte vilken linje som går till Fridhemsplan, sa jag igen. Men Hjulsta ligger väl västerut, tänkte jag, så jag gick mot Hjulstalinjen. Den är längst ner i underjorden som alla Stockholmare vet. Vi gick i trappor, åkte rulltrappa och gick i evigheter på ett rullande band, för att slutligen åka i evigheter nerför en oändlig rulltrappa.

Då säger mormor att hon inte är säker på att vi kommit till rätt linje. -Vi tittar på kartan, föreslår mormor. Vi hittar ingen linjekarta utan bara en vanlig karta. En äldre dam försöker hjälpa till men tror inte att den här T-banan går till Fridhemsplan. Tåget kommer, men vi åker inte med. Istället åker vi upp igen, upp för den oändliga rulltrappan. Tiden tickar på, snart är det kört med våra dyra biljetter, tänker jag. Väl uppe finns en karta som upplyser om att, visst, tåget mot Hjulsta går förbi Fridhemsplan.

Vi åker ner igen, på vägen ser jag att gröna linjen oxå går förbi Fridhemsplan, men vem bryr sig? Vi tar nästa tåg som kommer in och två stationer senare går vi av vid Fridhemsplan. När vi ser 1:ans hållplats är kön 50 meter lång, minst. Jag misstänker att ingen buss kommer komma för de sitter fast inne i city, bland alla studentflak. Vi går mot 49:ans hållplats istället. Där sitter en kvinna med hartänder och stirrar med galen blick på oss medan vi läser tidtabellen. Bussen kommer om 25 minuter... Hartänderna stirrar vidare och jag orkar inte stå kvar.

Vi går tillbaka till 1:an och ser på håll att vi just missar bussen. Men en stund senare kommer en ny buss in och vi skyndar oss på, precis innan biljetten går ut. Pustar ut, men jag känner en stank av något, bensin eller någon kemikalie luktar det. –Det är kanske något fel på bussen, säger jag. Det LUKTAR. Men det strömmar på folk och snart åker vi nog. När bussen är full ställer sig chauffören upp och säger: – NU MÅSTE ALLA STIGA AV. BUSSEN GÅR INTE LÄNGRE.

!!!!!

Vi går av. Väntar på nästa buss. Nu är biljetten inte giltig längre. Nästa chaufför har tydligen just nedstigit från himlen, för han säger: –Ni behöver inte visa biljett, när jag fumlar i väskan. Den här bussen går också som en snigel, tills vi passerat Marieberg. Då går det som vanligt. Vi är hemma två timmar efter vi startat på Skansen. Ungarna är arga och hungriga. Jag är fattig.

Du och jag, SL? Nä, skulle inte tro det...

söndag 1 juni 2008

Söndag kväll

Ingen vill ju åka hem, allra minst Essi som stortrivs i värmen. Hoppas ni alla med hundar haft en superhelg! Men nu är det dags att jobba lite igen....